Önskar ni som är anhöriga Kamratföreningens medverkan -

tag gärna en kontakt med någon i styrelsen.

-->
Torbjörn Tillman
Borensberg


Torbjörn Tillman, Borensberg, överste av 1. graden och före detta chef för Norra Smålands regemente och Livgrenadjärregementet, I 4, avled den 27 februari. Han var bosatt i Borensberg och efterlämnar hustrun Gudrun och barnbarnen Sofia och Johanna.
Torbjörn Tillman föddes 10 augusti 1935 i Västerås.
Han blev officer och utnämndes till fänrik vid Livgrenadjärregementet, I 4, i Linköping och genomgick senare högre chefsutbildning vid Militär- och Försvarshögskolorna i Stockholm 1966–68 och 1980–81.
Efter tjänst som generalstabsofficer vid Arméstaben 1968–72 var han kompanichef vid Norra Smålands regemente, I 12/fo 17, i Eksjö och därefter utnämnd till överstelöjtnant och placerad som avdelningschef vid Infanteriets Stridsskola i Kvarn 1973–77. Efter tiden på Stridsskolan utnämndes han till bataljonschef vid Norrbottens regemente, I 19, i Boden.
Han utnämndes till överste och chef för Infanteriets Stridsskola, InfSS, 1981.
Torbjörn Tillman var chef för Norra Smålands regemente och Jönköpings försvarsområde, I 12/fo 17, 1987–91 och utnämndes därvid till överste av 1. graden. Till pensioneringen hösten 1995 var han sedan chef för Livgrenadjärregementet och Östergötlands försvarsområde, I 4/fo 41.
Han var krigsplacerad under sina tio första år på Livgreadjärbrigaden och därefter i tio år som ställföreträdande chef och chef för densamma.
Torbjörn Tillman var knekt i ordets bästa bemärkelse. Våra värnpliktsförbands förmåga att strida med skarp ammunition utvecklades under hans ledning som chef vid InfSS. Han mottog generalen Claes Skoglunds och Kungl Krigsvetenskapsakademiens, KkrVA, resestipendium som bäste infantribrigadchef och omsatte detta till en studieresa till Sovjetunionen 1989.
Under ett flertal utlandsbesök och mångårigt chefskap vid InfSS och regementen kunde han jämföra svenska värnpliktsförband med utländska i öst och väst. Grundat på stor erfarenhet kunde han konstatera att våra snabbförflyttade och eldkraftiga värnpliktsförband väl fyllde sin roll i landets försvar. Torbjörn Tillman var en varm anhängare av det kvalificerade värnpliktsförsvaret. Han såg med motvilja på de beslut som ledde till avvecklingen av värnpliktsförsvaret och dess ersättning av en förkrymt yrkesarmé som inte var dimensionerad att hävda vårt lands försvar i händelse av konflikter i vårt närområde och i värsta fall ett anfall mot oss.
Under sin tid som chef för Norra Smålands regemente lärde vi känna Torbjörn Tillman som en målinriktad och fordrande chef men alltid med stort förtroende för personalens förmåga och vilja att göra det bästa och rätta.
Vi kamrater som haft förmånen att arbeta tillsammans med Torbjörn Tillman har fått lära känna en omtänksam, vänfast och alltigenom rättfram person. Saknaden är stor. Vi deltar alla i sorgen tillsammans med hustru Gudrun och barnbarnen Sofia och Johanna.

För kamraterna vid Norra Smålands 
regemente, 
kamratföreningen 
och Eksjö garnison
Wilhelm af Donner
Före detta chef vid Norra Smålands 
regemente och 
försvarsområde
Nils-Fredric Haegerström
 
Nils-Fredric Haegerström, Lidingö. Överste av 1. graden och f.d. Chef för Norra Smålands regemente, har avlidit i en ålder av 102 år. Hans närmaste är döttrarna Ursula, Louise och Karin med familjer.
Nils-Fredric Haegerström föddes 18 februari 1916 på Egeby säteri i Östergötlands län. Han avlade officersexamen den 13 april 1939 och blev samma år fänrik vid Södra skånska infanteriregementet för att 1941 befordas till löjtnant vid samma regemente.
2.a världskriget hade brutit ut och den nyutnämnde officeren kastades direkt in i allvaret med en placering i fördelningsstaben i Skåne. Ordning och reda samt tydligt ledarskap var viktiga egenskaper för att få allt att fungera trots bristande resurser och avsaknad av en grundlig och konsekvent utbildning av svenska värnpliktiga. Hans tidiga officersår i den då dåligt rustade och oförberedda armén kom naturligtvis att göra djupa avtryck i hans fortsatta yrkesgärning.
Nils-Fredric Haegerström utnämndes till kapten vid Södra skåningarna 1947 och blev 1951 kapten i generalstabskåren.
Åren 1955 till 1957 tjänstgjorde han som kompanichef vid Norra Smålands regemente (I 12) i Eksjö.
Han utnämndes till major efter kompanichefstjänsten och blev sekundchef för Kungl. Livgardesskvadronen i Stockholm 1959. Efter två år som chef för Livgardesskvadronen befordrades han till överstelöjtnant i generalstabskåren år 1961.
Nils-Fredric Haegerström blev år 1965 överste i kavalleriet och utnämndes till försvarsattaché i Oslo. En placering i Norge föll sig naturligt då han direkt efter krigsavslutet 1945 tjänstgjort vid Norsk Befelskole i Mälsåker.
Efter att ha representerat det svenska försvaret i Norge utnämndes han till chef för Norra Smålands regemente år 1970 och 1974 som försvarsområdesregementschef och överste av första graden.
En lång och innehållsrik officerskarriär avslutades med pension 1976.
Chefsperioden i Eksjö präglades av ett omfattande uppbyggnadsarbete av en ny organisation där regemente och försvarsområde sammanfördes till en myndighet. Hans utåtriktade sätt och stora intresse för människor kom väl till pass under hans chefstid i det turbulenta 70-talssamhället. Ett mycket uppskattat stöd och engagemang för länets frivilligorganisationer och samhället i övrigt innebar att tiden efter pensioneringen knappast utföll i sysslolöshet. Nämndeman i Göta hovrätt, ordförande i Eksjö Rödakorskrets, vice ordförande i länsföreningen Svenska flaggan, ordförande för Hemvärnsstiftelsen och inte minst ordförande för I 12:s kamratförening är några exempel på hur hans kommande drygt 40 år skulle gestalta sig i Eksjö och Jönköpings län.
Vi som verkat vid hans sida uppskattade hans rättframma sätt, goda överblick och var tacksamma för hans råd i knepiga situationer. Hans stora kontaktnät och gedigna framtoning i samhället i övrigt kom regementet och dess personal till gagn i många sammanhang. Här kan nämnas då den trehundraåriga mässen Trianon skulle flyttas till nytt regementsområde i sluttet på 1990-talet visade det sig vara näst intill omöjligt på grund av att det skulle kosta alldeles för mycket i en ansträngd försvarsekonomi. Genom Nils-Fredric Haegerströms kontakter med bl.a. Wallenbergsstiftelsen blev det hela ekonomiskt genomförbart.
Han behöll sin spänst och klarsyn långt in i hög ålder. En golfrunda på 18 hål eller ett komplicerat styrelsemöte i någon av alla de föreningar han tillhörde var ordning för dagen för en mycket ungdomlig 95-åring.
Vi kamrater som arbetat och levt med Nils-Fredic Haegerström har fått lära känna en omtänksam   och allt igenom rättfram person.
Vi har också haft förmånen att ta del av hans och hans hustru Sigbritts gästfrihet i ett otvunget och trevligt kamratskap.
För kamraterna vid Norra Smålandsregemente och försvarsområde

Karl Olof Eklöf och Wilhelm af Donner
F.d. chefer för Norra Smålands regemente och försvarsområde
Nils-Åke Danielsson , Lund
Måndagen första juni 1964 ryckte 90 unga grabbar in på Kunglig Norra Smålands regemente I 12 i Eksjö, 6:e kompaniet, skolkompaniet. Vi visste att vi skulle bo tillsammans och utbildas i 15 månader. Efter att ha hämtat utrustning inkvarterades vi logementsvis. Efter sommaruppehållet på 10 dagar indelades vi i olika utbildningsgrenar. För vår del: Förberedande Plutonchefskolan FPCS 64/65 skyttetjänst: 48 befälselever. En av dessa var Nils-Åke Danielsson, Lund men uppvuxen i Jönköping. Nils-Åke, 24 år vid inryckningen var äldst av oss och hade skaffat sig en gedigen utbildning till civilingenjör.
Här började vår vänskap, som skulle vara över 56 år. 2020-12-04 gick Nils-Åke bort, nyligen fyllda 80 år.
Nils-Åke kunde allting, både praktiskt och teoretiskt. Vi kunde fråga honom om allt och fick alltid utförliga svar. I tjänsten var han en lugn och stadig kamrat att luta sig mot. Vi hade mycket övningar i Skåne och bl.a. byggde vi 3 kupolskyddsrum i Kävlinge. Vi deltog i oktober 1964 i Arméövningen AFÖ och Marinövningen MKÖ. Helikopter landsättning på Aspö i Blekinge skärgård, landstigning från marinens landstigningsbåtar, ”fria kriget” ingick i denna övning. Vi samövade med pansartrupperna på Revingehed november 1964. Men största delen av utbildningen genomfördes i Eksjö. Ränneslätt blev vår hemmaplan.
När vi ryckte ut 27 augusti 1965 kände vi glädje, men även vemod att skiljas åt. Sedan följde ett antal år med familjebildande och sporadiska möten vid KFÖ och SÖB.
Första Helgen i september 2000 kallade Håkan Kisell och Kenneth Wennblom in FPCS 1964/65 till KFÖ i Eksjö. Glädjande hörsammade 32 befälselever kallelsen. Första inryckande befälselev fredag kväll var Nils-Åke Danielsson. Det var nervöst att träffas efter 35 år, men snart var vi tillbaka i värnpliktsåldern med de förhållanden, som gällde 1965.
Sedan första KFÖ har vi genomfört 12 KFÖ och Nils-Åke har tillsammans med hustrun Birgitta deltagit de i allra flesta. Vi har genomfört SÖB varje år i samband med I 12 KF årsmöten och Nils-Åke har deltagit flitigt. Att få hämta Nils-Åke vid järnvägsstationen i Nässjö var en höjdpunkt.
En av våra KFÖ genomfördes i Kävlinge, där vi byggde 3 kupol 10 skyddsrum. Här agerade Nils-Åke som förpatrull och kunde via satellitnavigering och kontakt med Kävlinge kommun lokalisera våra skyddsrum. Stor glädje att få gå ner i skyddsrummen och därefter serveras ”kupolpunch” av Nils-Åke.
Nu finns inte Nils-Åke längre i ledet, men i våra tankar blir han inkallad till kommande möten.
Vi sörjer vår vän Nils-Åke och tänker på Birgitta, barn och barnbarn.
FPCS 1964/65
Jonas Rundqvist, Torgny Allvin, Hans Björck, Gert Björklund, Lars-Göran Friberg, Håkan Kisell, Kenneth Wennblom