Historik

Smålandsinfanteriet – kort historik

Under våren och sommaren 1623 mönstrades och organiserades
för första gången de tre regementen som senare kom att bli Kronobergs-,
Jönköpings- och Kalmar regemente på Kalmar slott. De tre smålandsregementena
deltog under 1600- och 1700-talen i de flesta kända slagen ute i Europa. Med
införande av indelningsverket under senare delen av 1600-talet kom regementena
och soldaterna att bli fast förankrade i de småländska bygderna, ett
förhållande som fortsatte med den allmänna värnpliktens införande1901. Detta
innebar nya årskullar unga värnpliktiga varje år och att tiotusentals ungdomar
genom åren präglat och blivit präglade av regementena fram till våra dagar.

 

Övningsplatser och kaserner

Intill dess att regementena i början av 1900-talet flyttade
in i kaserner i Växjö, Jönköping respektive Eksjö mönstrades och övades
regementena på sina lägerplatser som under långa tider var Kronobergs hed för
Kronobergs regemente (I 11), Skillingaryd för Jönköpings regemente (I 12) samt
Staby ängar, Mariannelund och Hultsfred för Kalmar regemente (I20/I21).
Ränneslätt kom att bli ett flitigt använt övningsfält i och med Kalmar
regementes flytt till Eksjö 1920.

 

Sammanslagningar och utveckling

 Som en följd av 1925 års försvarsbeslut sammanslogs 1928
Jönköpings- och Kalmar regemente under namnet Kungl. Jönköpings- Kalmar
regemente, I 12 med förläggning i Eksjö för att 1948 få namnet Kungl. Norra
Smålands regemente, I 12.

1974 sammanslogs Norra smålands regemente med Jönköpings
försvarsområde, Fo 17 till försvarsområdesregementet I 12/Fo 17 och fick därmed
också ansvaret för försvaret av Jönköpings län. Kronobergs regemente, I 11 blev
samma år också försvarsområdesregemente med benämningen I 11/Fo 18/16 och med
ansvaret för både Kronobergs och Kalmar län. Utöver detta svarade de båda regementena
för mobilisering av bl.a. två infanteribrigader vardera.

1992 avvecklades I 11 som grundutbildande förband och kvar
blev försvarsområdet Fo16. Två år tidigare hade försvarsområdesstaben i Kalmar,
Fo 18 återuppsats.

1992 års försvarsbeslut innebar att freds- och
krigsorganisationen skulle överensstämma mer än tidigare. Därför kom den i I
12/Fo 17 ingående infanteribrigaden, IB 12 att bli ett självständigt förband
från 1994 med benämningen Smålandsbrigaden IB 12. Namnet Smålandsbrigaden kunde
tas eftersom brigaden nu var den enda kvarvarande i Småland. De andra tre
brigaderna hade avvecklats före 1992.

1998 avvecklades fostaberna i Kalmar och Växjö och en ny
försvarsområdesorganisation intogs som omfattade hela Småland och Öland under
benämningen Smålands regemente och smålands försvarsområde, I 12/Fo 17.


Ett ödesdigert beslut

Den 30 mars 2000 kom så riksdagen att fatta det för det
småländska infanteriet ödesdigra beslutet att lägga ner Smålands regemente och
Smålandsbrigaden. Riksdagens beslut verkställdes den 30 juni vid en högtidlig
avslutningsceremoni framför stabsbyggnaden på garnisonsområdet i Eksjö.
Ceremonin avslutades med att en minnessten avtäcktes och örlogsflaggan halades.

 

Hundratusentals människor som verkat

Sedan 1623 har hundratusentals människor verkat i de
småländska infanteriförbanden. I krig på Europas slagfält under 1600- och
1700-talen, i övningar under långa fredsperioder, som beredskapssoldater under
två världskrig, som fredssoldater i internationell tjänst, som hemvärns- och
frivilligpersonal, som personal i krigsförbanden eller som anställda civila och
officerare. Många är också de som tillhört de småländska förbanden och som fått
ge sina liv i rikets i fosterlandets tjänst inom och utom riket.

 

Den långa kedjan av händelser och smålandsinfanterister var
med riksdagsbeslutet den 30 mars 2000 på väg att brytas. Det skedde definitivt
den 30 juni 2000, då Smålands regemente och Smålandsbrigaden marscherade in i
historien.